Jag kan inte skriva längre.

Inte ens om jag har en tanke som så gärna vill utvecklas.

Kan varken skriva bra eller rent.

Inte tydligt eller vackert.

Inte ens lite intressant.

Det liksom finns en tunn men stark hinna över den delen av hjärnan där medicinen ligger och verkar. Den stoppar mitt kreativa flöde.

Hinnan skyddar mig men saknaden gör så otroligt ont.

Det är som att hugga armen av en konstnär.

Hur ska jag få utlopp om jag inte kan skriva eller måla längre..

Jag har alla kroppsdelar kvar.

Det gör liksom ondare att ha vetskapen om varför det är så.

Antingen väljer jag ett monotont sus eller ett euforiskt rus som slutar med döden.

Vad är värst?

Jag låter nästan suicidal..

Jag kan inte skriva längre.