Allt börjar på en skolgård full av allt som är idag men mindre medvetet.

Det medvetna, påverkade gräset kröp ej upp längs halsen och ströp oss på samma sätt som på dagens barn.

Barbiedockorna såg snällare ut.

Åsikter var mindre laddade. Sjöarna var mer svalkande. Och friheten andades oss i ansiktet på morgonen.

Vi fick senare när vi var tonåringar hjälpa våra föräldrar med allt och växte upp med dem på något vis.

Vi fick ta hand om våra föräldrar som levde sin förlorade ungdom framför oss , bredvid oss och utan ånger.

Ölburkar knäpptes i takt med 70-talisternas ångest och ”förlorade ungdom”. Den förlorade generationen kallas dem. Generation X.

Oförstådda, otillräckliga och utan psykisk sjukdom. Lika självklart för dem som ett liv utan wifi.

Vi är generationen som hjälper oss själva, hjälper våra äldre, växte upp med smutsiga händer, russinfingrar och torkade spyor. Med våld. Varför blöder mamma? Varför är det märken av knytnävar i dörren? Varför häller han köttfärs över sin 3-åriga dotter? Våra föräldrar som vaknade för sent och är psykiskt sjuka för sent. De hinner inte få reda på det i tid. Kan inte lära sig. Alla hamnar på psyket, allt kommer upp till ytan men ingen ser. Kan inte andas, kan inte andas. SITT GAMMELHUNDEN SITT!

Älskar er.

Låt oss vara.