krypande mara

som om det ska hända nåt
allvarligt, farligt, plötsligt

från ingenstans, utan skäl

nattmara dagligdags

vad gör man

det man kan
ifråga om strategi

ångestskalle med
beredskapsläge på

svårt att koppla ner
till sömnlugnet

mardrömmar
osynlig demoni
av okänt slag

skallverkets
idogt malande
grubbelkvarn

vakna med ett ryck
efter otillräckligt
med djupsömn

natt efter natt

gaska upp dig,
säger dom

tänk positivt
samtidens slogan
nummer ett

som om livet
vore en gladkäck
tävlingssåpa i TV4
där folk säger
HELT SJUKT
och PANNBEN
i varannan
mening

när blev svenska folket
ett så utarmat släkte
ett så kulturlöst släkte

ett så ända in i dyslektikerbaljans kakelugn ordfattigt folk

att precis allt låter sig beskrivas
och sammanfattas med detta
ständiga HELT SJUKT

vad är det de har
BAKOM sina PANNBEN

orkar snart inte höra en enda
hurtigduktig medelklassig livspusslare till

haja

vi lever inte under samma villkor

haja

när ni pratar om ett vi
i klassklyftornas gapande Ginnungagap
är det både blåljug och cirkusföreställning
med inhyrda dresserade dubbelvikta pudlar

detta ständiga luftiga jämlikhetssnack
utan monetär eller praktisk förpliktelse

yrkesbetingat PR-präktigt fasadverk
för att hålla sig väl med HR och chefer
och vanliga anställda nere på golvet

då blir det en jolmig kvalmig fikarumston
i hela ordfataburen, ni måste sälja in er
som medvetna och välmenande hela tiden


men i själva verket handlar det om aktier

eller hur?