När allting tog slut,
hedrar inget dig mer
än hur tiden stannar
i mörkret från lövens fall

Någonting i mig
kommer alltid att minnas
hur allting har spillts ut
precis den stunden då hoppet är slut

Ingen större ära;
än mina skrik
Ingen större heder;
än min oströstlighet

Allting blir alltid så litet,
när saker blir så definitivt
När den stoltaste hållning
tvingas ebba i förnedring
Och när du själv gett upp,
är det plågandet att fortsätta kvar

Ta bort mig från all död!
Nu när du ätit klart vill jag inte äta mer
och nu när du inte finns - vill jag inte finnas till!