Stjärnor brinna på slocknad himmel,
skuggan; slukas av mörker
och stigen gör jag försvunnen för mina steg

Armar ut i det ingen skönja,
skogen; en is-öken när ingen såg
inga famnar, inget att hålla, ingen att amma

I ett fall fast fötterna rotade
ödet; för långt bort
och det sista som syntes av min väg, tinnar täckta i storm

Stigen förlorade mig
mina ögon söker stjärnor mellan bergen,
sen komma gryning