Kvinnan klev ut på gatan. Ilsket snörpte hon på munnen. Vad skulle man säga ? killen var inte lite fräck. \" Med tanke på din ålder så är det förvånansvärt att det tog så pass lång tid\". Hennes ålder vilket odjur till kille. En impuls var att ge honom en smäll rakt i trynet, en annan var att kämpa mot gråten. Det värsta var att han kanske hade rätt, kanske var inget annat att vänta en kvinna i hennes ålder. Visserligen kunde hon ju ha linser, men han sa att linser inte skulle vara det första alternativet om hon ville bli av med huvudvärken. Det var förnedrande att behöva skaffa glasögon för att åldern tog ut sin rätt, och sen få det skrivet i pannan av nån kille som knappt börjat att raka sig. Magdalena gick nerför gatan och passerade en butik där man hade fyllt butiken med musik. Destiny´s childs Bootylicious nådde henne \"looking sexy, feeling good\". Om det ändå varit så väl, mycket irriterande var vad det var. Magdalena tänkte sätta sig på en uteservering vid Köpmansgatan och sen ringa Linda och tjata tills hon kom och höll henne sällskap. Sagt och gjort, Magdalena hamnade på en uteservering och han att dricka upp halva sin öl innan Linda ens han att uppenbara sig.

- Hur kan man bara säga så sa Linda innan hon ens hann att sätta sig.
- Jag vet inte sa Magdalena och såg dystert på sin väninna.
- Du borde sagt till honom att han skulle ha kollat synen, för du är ju en kvinna i dina bästa år sa Linda. Vänta en sekund jag ska beställa
- Never mind jag tar det sa Magdalena
- Men inte
- Personalvård sa Magdalena och höll upp kortet.
- Teambuilding svarade Linda och gav Magdalena en kram över bordet.


Löven hade börjat att falla och vindarna var inte längre lika varma, och lövens nyanser hade börjat att bli bruna där de låg i högar på gräs och asfalt. Väster i Örebro var kvar i hösten, men vintern kunde komma när som helst. Balkongdörren till vardagsrummet stod öppen och hunden låg och sov mitt i dörröppningen. Väggarna i bokhyllorna i vardagsrummet såg tunga och välfyllda ut. På vardagsrumsbordet låg det en cigarrett och pyrde i ett askfat. Solens strålade in på mattan under bordet. i bohyllan stod det fotografier föreställande nära och kära. Gardinerna fladdrade till i brisen som letade sig in i hemmet. Steg från hallen fick hunden att trött lyfta på huvudet och vifta lite på den yviga svansen. Kvinnan som kom in i rummet hade en rutig skjorta och fransade jeans på sig. hon gick barfota över golvet och hennes mörka hår var uppsatt i en slarvig knut i nacken. Hennes bruna ögon var fyllda av liv, och läpparna fyllda av känslor. Tankspritt kliade hon sig på den mjukt formade näsan, som ändå hade skarpa drag. Kvinnan blev stående mitt i rummet och snurrade runt, det var som om hon hade glömt bort vad hon skulle göra. Sen vände hon plötsligt och gick ut i hallen igen. Tungt reste sig hunden och följde efter henne. huden följde eter kvinnan in i sovrummet och sjönk ner på golvet vid sängen.

Magdalena började att leta i garderoberna, hon var inte så säker på vad hon letade efter. Men hon behövde kläder till familjemiddagen. Snabbt gick hon igenom sin garderob, men ingenting kändes rätt. Frustrationen växte inombords. Inget passade med hennes humör, och om det gjorde det, så passa det inte med hennes kropp. livet som kvinna var inte lätt konstaterade och bekräftade det med en suck. Men makens garderob kanske innehöll något som hon kunde använda. Förhoppningsfull började hon att gå igenom hans kavajer och skjortor. Det mesta var gubbkläder, hur kunde en kille som var 20 år yngre ha så mycket gubbkläder frågade hon sig. kanske hon skulle ta någon av hans skjortor, ett par hängslen och ett par byxor. Undra vad hennes feminina moder skulle säga då ? Magdalena visste att Isabella skulle uppskatta det i alla fall. ungen verkade fortfarande tycka att Magdalena var det häftigaste som fanns. Redan som liten ville hon se ut som Magdalena. Författaren brukade skoja med Isabella och låtsas att han trodde att hon var Magdalena, då skrattade Isabella förtjust. Isabella var Martinas dotter, Magdalenas lillasyster. Martina hade kort mörkt hår och så var hon kortare än Magdalena, men deras mor Maria brukade hävda att de var lika som bär ändå. Vad skulle Magdalena ha för skor ? Av en ren reflex sjönk blicken ner till garderobens golv, där en kvinna skulle haft sina skor, men en man oftast hade så lite som möjligt. Magdalenas blick fastnade på en pappkartong. Den var stor och fyrkantig. En konstig känsla spred sig i hennes kropp, Magdalena sjönk ner på huk och tog upp kartongen.