Hur ut ur vilja, ville lena klena

vila fylla säckar fyllda av årstid 

Så och fred vorden.

Viss ristade hon stavar handskurna,

icke mycket av vinterns träda över

björkbarkens gärdesgård.

Tungsteg denna tid, svårmod i jord

hur att våga kyla, våga allt 

Som svep av sjal och grånande testar.

Så förde hon vidare sagan

sjungord ur mun och mage

som en grönskande vall

till människans hage.