allt jag velat
     säga
     har jag sparat i en skål
     pottpurri av
     dofter
     en smak för varje slag
     under bältet
     med din
     gudomlighet

     så som du släpade mina ben
     efter dig
     skrapade ett mönster

     vi har sörjt för länge
     lämnat sjöar av
     vemod
     till fiskarna
     matat oss själva med
     gårdagens horor
     & sålt
     det sista av våra
     ord

     med ingenting kvar att
     säga
     talar vi med
     händerna
     gestikulerar alla världens språk
     för att förklara
     det som
     splittrar oss

     så som du släpade mina ben
     efter dig
     skrapade ett mönster

     tolv månader höst i
     min gråskala
     jag reser till varje
     världsdel
     som firar oktober
     när augusti
     är i ruiner

     letar men finner
     endast
     mig själv
     den jag var eller
     önskat bli
     aldrig den jag ÄR
     bestående
     är ett flyktigt ord
     för att beskriva
     min rotlösa
     ombytlighet
     ett kryphål för mig i
     varje stad jag raserar

     så som du släpade mina ben
     efter dig
     skrapade ett mönster
     blöder välsignelse
     för mina sju synder & dig
     älskade

     & dig