markera för mig var våra
gränser slutade gå
eller var du började
för
jag kan inte
ta mig
tiden
att minnas

tjugofem år av maskulinitet
i dina armar
& nu, en ensamhet
du aldrig lyckats
skaka av dig tidigare

blödande sår
under
varje kärleksärr du
sytt i hjärtat
du äger redan sju handskrivna
biblar
om alla dina
kärlekshistorier
alla dina
smekningar som lämnat
exakt fem spår
av
glömska

& om jag bar
på något
viktigt
att kunna visa dig
skulle jag
minst
kunna ta din tid
& beskriva
hur var minut du spenderar
framför mig
läker
dina vintrar

talar HÖGT
nästan tyst
för dig själv, måste
minnas
hur det kändes
att älska
eller
att bara kunna
känna
utan att fälla
murarna omkring oss

dränker dig själv
i ett heligt krig
med nätter
som
splittrar det som
en gång levt
i dig

du ville fly långt innan
natten bytte dag
begravde föråldrade
känslor
på tretton olika
platser i ditt rum
fann bara två morgonen
efter
de enda dagarna
värda att
komma ihåg

förklara för mig hur
din oskuld aldrig blev
tagen
eller berätta igen
om naglarna du aldrig
tuggade på
för
jag kan inte
ta mig
tiden
att minnas