Jag känner stålet
det kalla och obevekliga
en ond dröm har invaderat samhället
på stationen ligger han död
blodet rinner sakta ner i gatubrunnen
det fyller inte tomrummen
saknaden drar i dig

dagar som passerar
utan inget händer
sedan ekar skotten
på avstånd i natten

ingen vågar gå ut
bara stannar inne
vi blåser ut ljusen
det får inte gå längre än så här
det är utom kontroll

han blev skjuten i tunneln
sjönk ner död framför sin son
varför händer detta här
finns det mer tid nån stans
ett lager där man kan finna ro
där man kan finna kärlek och respekt