Skogen, en varelse om natten när mörkret lägger förband
natten, en skugga far förbi och allt vanskligt blir tungrott
dagen, en möjlighet som gräver gropar att falla i
kvällen, lugnet lägrar sig innan den stora sömnen

pulsen dundrar av skräcken av förlora allt jag har
skjuten kropp segnar ner på asfalten
blodet flyter den snabbaste vägen härifrån, tar bussen mot ytterkanterna

livet är en tår på din nakna kind
du ger mig vågor av kärlek, så långt borta
skogen blir asfalt, byggnader når högre och högre
jättarna vaknar till och köpslår med ondskan
tiden är inte på vår sida, låt mig drömma ett tag till
dag efter dag, anden är stark, köttet svagt
förlåt mig, ibland hinner jag inte med

jag vill ha allt
på en å samma gång
orden är blommor
skapar en bukett
jag hör dig skratta
ser ditt leende när allt är så tungrott, en resa baklänges mot framtiden, så komplicerat
våra samtal målar natten mot dagen

ibland önskar jag dig här
där asfalten blommar varje dag
dela allt med dig
jag kastar allt åt sidan