preteritum = dåtid
presens = nutid
Presens och preteritum
En del av mig vill göra uppror
en del av mig vill bara sitta still
räcker tiden till för upproret
räcker tiden till att sitta snällt
jag var i preteritum
fastnade i mellanrummen
kastade bort tiden med strunt
lämnade allt för revolten
fick mig svåra problem
när tiden avslöjade livets gåtor
sju rader blev det denna gång
en del av mig vill skrika och ropa
en del av mig viska och mumla
räcker tiden till ljudet av upplopp
räcker tiden till för en stila skogspromenad
jag önskade jag var presens
nuet retade mig och jag slog näven i bordet
det bipolära vågskvalpet brusade i mina öron
du stod och såg på och sa att du var likadan vid 18 år
jag litade på dig men sedan försvann gjorde du i en annan värld
vi gick längs Lextorpsvägen i mörkret och var varandras ljus
tiden väntade i skuggorna och stjärnan föll
idag är nuet en ocean med liv i överflöd
men jag känner smärtan där inne ibland
ibland rycks mattan bort under fötterna
det som bränns får tårarna att rinna
du som vet allt, är jag på rätt väg
får jag starta uppropet om jag vill
då vill jag starta upploppet med ett leende