Jag kan vara fel ute här i min dårskap
jag själv så ofta hamnar i mitt
understundom helt obefogat höga
självförtroende ( ni skulle bara veta ....)
men jag undrar om den här dubbla synen
på finländaren och Finland
inte skulle kunna gälla svenskar och Sverige lika väl.
Utom när vi kommer utomlands.
Då blir ju vi också som tokiga i varandra.
Eller är det bara finländaren som skriker av glädje
när landsmannen kommer emot i Fuengirola ?
Vår långa misstänksamhet gentemot finländaren
har naturligtvis med språket att göra
och med grannen Ryssland.
( Tänk att leva med en mordisk diktatur som granne...)
Däremot är det ännu idag märkligt
att det är så svårt att förstå att 300 000
finländare föds med svenska språket
som MODERSMÅL och kallas FINLANDSSVENSKAR.
Tove Jansson, Stina Ekblad, Mark Levengood
m fl m fl är alltså inte finländare som lärt sig
extra fin svenska utan de är uppfödda med det språket.
Om alla svenskar ville acceptera den verkligheten
vore det kanske en ingång till att börja lära sig mer
även om det finskfinska som ju ofta är en positiv
upplevelse... utan att kniven och vodkan ens syns
i närheten.
Att finländaren dessutom slogs heroiskt mot ryssen
under åren 1939-44 vittnar följande om:
"Minst 126 000 sovjetiska soldater stupade under vinterkriget. Finland förlorade 25 000".
" De finska skidpatrullerna anföll från alla håll. Slaget var avgjort den 7 januari 1940. Över 10 000 ryska soldater frös ihjäl eller dödades under striderna som utkämpades i temperaturer ner till minus 46 grader. Cirka 3 000 ryska soldater togs som fångar".
De sovjetiska förlusterna mot Finland under de två första krigen Finland utkämpade :
Vinterkriget 1939–1940: 126 875–167 976
Fortsatt krig 1941–1944: 250 000–305,00
Eller sammanlagt : 376 875–472 976
I kriget mot Tyskland i Lapplandskriget miste tyskarna ca 4 500 man ( döda och sårade ) och finländarna 1000 döda resp 3000 sårade.
Att vara medveten om denna historia är ett första steg till att börja lära känna det finska. Sorgen och förbannandet över orättvisan i att först bli lurad, sen anfallen och tvingad att kriga för att till sist tvingas betala 50 miljoner dollar i sk "krigsskadestånd" till anfallaren...ja de känslorna sitter djupt och är orsaken till melankolin i musiken/stora delar av kulturen och ensamheten i det o-nordiska språket.
Tjosan, hejsan är inget man kommer långt på i Finland. I ställer har man nog gjort sig känd som galna. Bl a med det sk "kärringkånket", där en man bär en kvinna upp-och-ner på axlarna på en 250 meter lång bana. De senaste årens uppträdanden i eurovisionen tyder på att Finland ordentligt kommit upp i tonåren och inte längre skäms över vare sig härkomst eller språk.
Och sen har man ju Lasse Virén, vald till landets störste idrottare...
"Nej! En tystnad sänker sig över Münchens olympiastadion. Halvvägs in på tiotusenmetersloppet i OS 1972 ramlar Lasse Virén omkull. Allting är över. Men mästerskapsdebutanten samlar sina tankar, reser sig upp, kommer ikapp – och rycker till slut ifrån. Virén vinner med den nya världsrekordtiden 27.38,35 och inleder sin fantastiska guldsvit. Det är prestationen som symboliserar finsk sisu.
Det är guldet som återupprättar den stolta löparnationens olympiska ära. Det är Finlands största idrottsögonblick genom tiderna. ”Han faller ner, stiger upp, korsar mållinjen, slår världsrekord. Vilken story!”, beskriver tävlingskumpanen Brendan Foster sinnebilden av den fyrfaldiga OS-mästaren Lasse Virén i Janne Isakssons reportage om den hänsynslösa taktikern och historiska nationalhjälten".
Själv sätter jag nog Paavo Nurmis nio OS-guld i medeldistanslöpning åren 1920-1928 högre.
Sisu, sauna, Sibelius !
Finland i ett nötskal om man så vill.
ps
Finländare = def person född i Finland
finne = def person född i Finland med finska som modersmål
finlandssvensk = def dito men med svenska som modersmål
sverigefinne = def person boende i Sverige med finska rötter.