Stilla andas jag när klockan klämtar
Tystnaden var allt jag hade kvar
Tystnad bryts så lätt när lågan flämtar
Nyss så bröts den av mitt hjärtas kval
det var mitt hjärtas val

Uret ljöd av sorg och utav vrede
Elva slag som dånade och tjöt
Elva slag som väckte upp den lede
I mitt bröst där nu ett lejon röt
ett lejon som jag sköt

Pendeln svingar fortfarande sakta
Svingar utan kraft men med ett mål
Svingar likt en oupphörlig hacka
Ve det ur som stoppa kan mitt stål
det ur som allting tål