En morgon
En ny dag
Jag har inte vaknat än
Drömmen drar i mina ögon
Hit, dit och upp, ned
Det verkar vara en god dröm
Leende sträcker jag mig på
Den som vaknar lycklig kan lyckan få

Mitt i en dröm
Några kända ansikten blandas med okända
Ljuset är starkt
Färgerna är klara
Flygande kommer jag och tror att detta är verkligheten
Verkliga vingar som inte syns tar mig och mina medresenärer till okända plaster
Verkliga ord hör jag
Verkliga händer rör vid mig
Plötsligt hörs en signal och jag tittar ned och ser bara ett djup utan slut
Jag tittar upp och ser en enorm väckarklocka
Den ljuder starkt
Jag vaknar med ett ryck

Morgon
Klockan ringer en gång till
Klockan visar halvsju
Jag går snabbt upp nu
Glad för att början en ny dag
Köksdörren står på glänt
Det verkar som gårdagen inte hänt
Köksdörren öppnar jag snabbt och går in

Disken på diskbänken är inte ren
Disken på diskbänken får inte hindra mig att bli sen
Dofterna av gårdagens liv
Brödsmulor på golvet
Fastnar under fötterna
Morgonljuset når faten och tallrikarna i diskhon
På spisen står resterna kvar
Locken kladdiga och kastrullerna smetiga
Gammal doft möter en ny dag
Idag, denna morgon ser jag resultatet av gårdagen
Idag, vaknade jag till av tystnaden, ingen sa något, inget gjorde något
Idag är dagen som kommer
Idag.

Vaken
Sängen var varmare
Än detta rum
Med sitt evigt pågående kaos
Över golvet lägger sig dimman
Morgondimman
Naken går jag från rum till rum för att bli vaken
Några papper på mitt bord
Räkningar som jag helst vill glömma
Att bli påmind om pengar när klockan inte är åtta än
Det är inget jag vill bli
Gamla tankar får nytt liv
Vad är det jag gör
Vad är det jag bör…. göra
Det som var är borta
Allt börjar om idag
Allt startar igen idag
Allt misstag hände igår
År noll var igår
Och idag är det år ett
Ett nytt år idag
Så vad har jag att förlora
Förlorade gjorde igår

Ingen förändring egentligen
Ingen ändring egentligen
Bara förvirring egentligen

Morgondimman lättar
Och jag visar vägen för mig själv
Till duschens vatten
Kallt vatten för den som börjar om igen
En kall överraskning
Sedan blir jag ren
Så ren
Inte sen
Sen var jag igår

Snabba steg
Trappan är hal
Stegen ut på gatan är halare
Bilen sladdar iväg
Med vana grepp parkerar jag på den vanliga plasten
Med kvicka steg uppför trapporna
I korridoren, säger god morgon med nick och en stadig blick
Sjunker ned i stolen
Andas ut
Andas in
Tar pennan
Datorn går igång
Jag börjar med det jag påbörjade med igår
Igår….

Arbete i kubik
Varje dag är sig lik
En virvel av tid som försvinner
Det är varmt här inne
Det är som det brinner
Det är som att sitta inne
Det är som att sitta isolerade med ljuden från gatan utanför mer som kuliss än verkligt liv
Klockan blir äntligen fem
Det är dags att gå hem
Med tunga steg
Min kropp är seg
Tar en kopp kaffe till innan jag reser mig upp
Den tionde koppen idag, en mer än igår
Utan kaffet i kroppen vore min kropp en kall deg
Utan kaffet i kroppen kan jag inte hålla mig kvar här, i nuet
I nuet, här och nu

Jag öppnar dörren ut
Jag känner kylan ta bort värmen från mitt ansikte
Ute är det kalt och fuktigt
Gatan är blöt
Asfalten är blöt
Vattnet strömmar ned
Bilen startar med en stöt
Motorn brinner
Den far iväg med hjulen på sned

Dagen rör sig från A till Ö
När dagen är nått V
Då är jag hemma igen
Då har jag gått så långt
Ingen har varit här när jag varit borta
Ingen har rört mina golv
Jag öppnar dörren
Hittar inte rätt nyckel bland de många på knippan
Till slut hittar rätt nyckel rätt
Plötsligt står jag i hallmörkret
Här är jag igen
Samma hall med samma färg som i morse
Här är jag igen
Samma trötta ansikte i spegeln
Här lämnar jag det som var till kylan utanför
Döda löv har hittat in
Mina skor fuktiga
Löv har fastnat under sulan
Jag tar bort dem
Vill inte bli påmind av döden
Döda löv som levde så gröna i somras
Det är svårt att tro nu när de ligger trasiga, bruna, svarta, döda på golvet
I ljuset från gatlyktorna blir rummen gulaktiga
Ett spöklikt sken
Ett dött sken

Jag tar posten från golvet
I kväll vill jag att inget skall hända
I kväll vill jag bara vara
I kväll.

Dörren till köket står på glänt
Så inbjudande
Jag går in, tänder kökslampan
Och ser att
Disken är fortfarande kvar
Inget är gjort
Inget görs fort
Allt blir hängande
Och jag orka inte hänga kvar
Slänger mig på soffan
Med en filt över mig ansikte
Och önskar att jag levde någonstans
Önskade att regnet som smattrar mot fönstret var solsken som smekte mig
Önskade att gårdagen inte hade funnits
Önskade att framtiden inte bli så här
Ligga still
Inget att göra
Vill inte göra det jag borde
Ignorerar fakta
Och bara ligga här
Man måste unna sig
Det är mitt mantra när jag ligger på soffan
Mörkret lägger sig över rummet
Endast de gulaktiga skenet från gatlyktorna hindrar mörkret att fylla rummet helt och hållet
Här ligger jag
Endast jag, och jag hindrar mig själv att göra det jag borde
Endast jag
Ingen vet att jag missköter det enda jag har
Jag kan dricka mig halvt medvetslöst utan någon vet
Grannarna lever i en annan värld
Väggarna är tunna och jag hör ibland ord och röster från tv och radio
Med de lever för långt från mig för att veta som händer här en halvmeter bort
Jag vänder mig om och tittar in soffans rygg
Men kan inte ligga still
När jag ligger på rygg och ser bara taket, då ligger jag still
Tankarna går till mig själv
Köket fem meter bort kunde vara en evighet bort
Inget kan få mig att gå dit
För att påmind att denna dag är som alla andra

Disk på en diskbänk
En katastrof i miniformat
Bakterier på marsch från diskhon mot ett okänt mål i fjärran
Okända djur förklarar krig
Lågt stående kreatur på väg att ta över mitt kök
Jag kan höra hur de äter upp mikroskopiskt små matrester
Jag kan se framför mig hur deras små käkar äter, äter, äter, äter upp allt i deras väg
Det är bra att de äter upp allt för då slipper jag städa upp
Det är ju bra
Jag tar ett djupt andetag och bestämmer att jag skall ligga kvar ett tag
Ett långt tag till

Soffan är mjuk
Taket är så intressant
Varje prick och spricka jag kartlägger från min soffa
Är det inte skönt att inte veta vad som egentligen sker
Jag tar ansvar
Mitt ansvar är att inte veta, att inte ta reda på vad som egentligen sker
Mitt ansvar är jag stolt över
Och jag hör hur krypen i köket gör sitt jobb
Med ett leende tänker jag på morgondagen
Kanske blir det bättre imorgon
Kanske är morgondagen min dag

Låt inte denna känsla försvinna
Jag kan inte röra mig bara ligga här till klockans tick tack
Låta nuet expanderar som en såpbubbla som inte brister i första taget
Känslan är stark
Att resa mig upp från soffan skulle vara att ge upp
Att resa sig upp från den mjuka soffan vore erkänna att jag har misslyckats igen
Känslan av ta ansvar för de jag inte vill veta är stark och den är tydlig
Jag kan ta på den
Känna på den
Älska den
Jag vill inte ge upp
Varför göra sig illa nu
När jag kommit så långt
När jag nu är så nära
Om jag ger upp nu tar mitt liv slut
Och det vill jag inte
Ingen vill ge upp när hoppet är så tydligt
Denna känsla, hoppets känsla är min nu
Här
Och
Nu

Jag kan förleda mig själv
Jag vet inte om det, liggandes med blicken fäst på taket
Jag vill inte vet om det
Livet är en förnekelse ibland
Livet kan också försakas
Livet är en försakelse
Jag avstå från allt detta
Men vill inte
Valet är gjort
Jag fortsätter utan veta alternativen
Utan vilja ta reda på alternativen

Ta ett piller och tro
Ta två och bli troende
Tre och allt blir bara bättre
Min medicin är att ligga still här
Mitt piller är att ligga kvar i soffans våld
Jag sjunker ned
Med ryggen mot soffdynorna
Ser taket försvinna när jag sjunker allt djupare
En grav jag möter utan jag fattar det
Ser gravens sidor bli väggar av mjukt soffskinn
Köket försvinner bort i min tankevärld
Livet är ett kök
Som nu suddas ut
Som när morgondimman stiger och dränker allt i grått
Men jag känner att allt svårt, jobbigt förvandlas bort

Diskbänken är tyst
Alla mikrober, bakterier jobbar tyst
Jag ligger på soffan
Diskbänken överlever ännu dag
Mitt kaos fortsätter ännu ett tag

Jag ligger på en soffa
Drömmer
Mina ögon leker under ögonlocken
Jag drömmer att jag flyger bort
Min väckarklocka hör jag inte
Mitt vardagsrum är inte mitt sovrum
Min väckarklocka står inte bredvid på soffbordet
Där ligger böcker
En uppslagen tidning
Kaffekoppar, sockerskål utan socker
En skitig duk som ligger snett och vint på bordet
På golvet mellan soffan och soffbordet har smulor samlats
Jag vet inget för jag drömmer fortfarande
Jag hör inte klockan ringa
Jag hör inte för klockan står vid min säng i sovrummet
Klockan blir halv sju, halv åtta och sedan åtta
Min arbetsplats väntar inte på någon
Min stol är tom
Mitt kontor kallt
Ingen undrar varför
Inte än i alla fall
Klockan går
Och ingen saknar mig
Men jag drömmer fortfarande……….. 2003-10-18