När jag tänker på döden kan jag inte sova,
Och när jag inte sover tänker jag på döden,
Och livet flyr som det flydde kriget,
Och varje varelse är skapad till att intet vara.
Hur kraftlöst det svaga "till vapen" låter,
Där viljan att leva kräver kamp,
Bredvid det gälla ljudet av dödens larm,
Som kallar de gamla männen och pojkarna,
Som en kvinna som en gång gav sig själv,
Att föda måste ske oavsett om hon vill föda eller inte.
Ty som barnet växer i hennes livmoder,
Är varje varelse havande med döden.
Och det förutbestämda syftet med parningen
Ger att vaggan är inte större än graven.