Kom, bryt med tiden,
Du som behärskas
Av klockans klang
Så illa förbisedd.
Om tiden är förtvivlad
Var inte rädd. Säg:
Jag kan brytas loss, om jag vill!
Bryt upp, eftersom du måste.
Tiden har sin fyllnad,
Mättad med damm.
Längs klockans visare
Är du bränd och uttjänt.
Ta klippornas höjd
Och vindens hastighet
Och jordens djupa mått.
Låt det begravda fröet
Tömma tidens njutning,
Ge tiden ditt dekret.
Kom, grymma lätthet!