Varför lät jag inte tårarna finna den frihet de ville ha,
idag, klockan lite innan fem
när stod att försvinna
några hundra mil bort
för att visa hur det ligger till med känslorna mina.

Men jag tror att du redan vet
utan att jag säger det, eller visar det i sorgens stund
och jag tror att jag också vet
även om jag tvivlar ibland
men så känns det mycket starkt
när du ringer upp igen för du glömde fråga hur jag mår

Jag är bara rädd för en sak
att jag kanske inte kan komma i september
men i oktober ska jag göra mitt bästa

ma perché sei troppo bello? E perché mi non rispondi?