En kvällsbris stryker över spegelblanka sjöar,
bär doften av tång och solmättad jord.
Fälten står tunga av tystnad,
och träden håller andan i det gyllene skenet.

Solen sjunker långsamt, som om den tvekar,
målar himlen i koppar, ros och blått.
Gräset viskar under fötterna,
med ord som bara natten förstår.

Vi går genom timmar som dröjer kvar,
där ljuset ännu inte vill ge sig.
Men i skymningens famn
sluter sommaren ögonen,
och lämnar världen i höstens hand.