Du ville ha "någon". Jag ville ha dig. En milsvid skillnad mellan din önskan och min. En skillnad som la grunden till allt som gick fel. 

Tidigt såg jag vart vägen ledde, jag anade konsekvensen som skulle följa. Vi pratade också om det, en av de första dagarna; det där att du ville träffa någon. Redan då sa jag att jag ville vara "den", inte bara "någon"; då blir man ju ingen till slut. Exakt de orden använde jag. Jag sökte inte någon, jag värnade min ensamhet. Men jag mötte dig. 

För mig blev du "den", du blev allt. För dig var jag "någon" tills jag blev "ingen". Precis som jag förutspått från första stund. Min meningslösa klarsyn drunknade i bråddjup kärlek och jag lät det ske.

Jag har älskat. Hur ska jag någonsin kunna ångra det?