Vi står på torget när regnet faller.
Kaffet kallnar i handen, tankarna glöder.
Någon pratar om ära, någon om skuld,
men ingen vill säga vem som betalar med blod.

Det är lätt att bli tyst när världen skriker,
att gömma sin röst bakom andras ord.
Men vi minns fortfarande vad värdighet är.
Det går inte att köpa. Det går inte att byta bort.

Vi vet ju bättre.
Vi vet hur det känns
när de säger ”för freden” men menar gräns,
när kroppar blir varor och lögner blir lag.

En dag måste någon säga stopp.
Ingen frihet växer i jord av hat.
Vi vet ju bättre
men vi säger det för sällan.