fönstret står på vid gavel
världen kastar sig in
inga linjer kommer någonsin
vara så vackra
som ditt hår i vinden
spöklika skuggor klättrar
i graciösa gester längst väggarna
små tunna steg
från små tunna ben
ett fjärran klockur
fåglar utan vingar
med blodig näbb
och oklara ögon
en spricka i porslinet
en karta över havet
tusentals linjer
som mest går i cirklar
skatten har sen länge tonart bort
under mina naglar
jag vill skrika
jag vill svära
jag vill göra allt
som inte är tillåtet
efter klockan tio
rörens yl vandrar över fjället
med sin sömnlösa gråa päls
vargarna sover inte
för jag
sover inte