i mitten på golvet
under mitten på taket
en jacka
ett skal
åt mig och mina armar
tänderna biter varandra
kylan sipprar genom sprickan i ögat
blåa iskristaller
röda penseldrag
speglen sa inget
den visste nog
den visste nog allt
även om vi inte är kompisar
jag vrider på mig
hela världen sprakar
himlen står i full brand
röken, dimman, varje andetag
stryker landskapets mage
alla spår
täcks av allt
som faller