ekot av vinden
sliter på fönsterrutan
men
ditt hår rör sig inte
inte ens lite
det
viskar inte ens
det är bara
stilla vågor
som slukas någonstans på månens hav
lägger sig i lager
som en väldigt bäddad säng i en saga
ljudlöst
vandrar lyktstolparnas katter
över den gråa motorhuven
din blick lämnar inte
vägens pågående väv
trådarna är delar av din iris
jag
vrider radioknopparna
fram och tillbaka
medans bilens lungor
andas åt oss båda