5.

Valet brukar stå mellan skratta eller gråta. Jag ryckte bara på axlarna. Lite glad är jag ju för att hon vill att jag ska vara far åt hennes son. För DNA-testet visade att jag inte är det.
Vi har gjort om tredje rummet till Lenas och juniors. Hon är fett glad och går upp när junior behöver det. Bryr sig mindre om oss.

Petrus gullar mycket med lillen när han kommer hem från bageriet.
Han fick lön förra veckan och kom med en antracitfärgad kostym i smidig ull åt mig.
- Jag vill att du har på den. Då och då. Gärna.

Den sitter perfekt. Som skräddarsydd. Jag tycker den visar för mycket där framtill, men Petrus säger bara att det är meningen.
Åt junior gav han ett berg Pampers på treveckorsdagen och Lena fick en vit sidenblus.

Vi äter middag och dricker vin, en ekologisk Allegro Primitivo.

- Du måste skriva under den här, säger hon och tar en sipp.

- Faderskapsintyg? Men jag är ju inte farsa!

De slutar äta och stirrar.
- Vänta!, säger jag och hämtar DNA-testet.

Lena läser och Petrus snor åt sig arket. Lena andas tungt.
- Du har låtsat hela tiden! Du har det!

Petrus gör stora ögon och slår handflatan i bordet. Asgarvar och hötter med fingret åt mig.
- Du har bara fejkat!
Han kan inte sluta skratta.
- Du har bara ...

Jag skrattar också.

Stolen välter när Lena reser sig och går. Petrus grimaserar olycklig och försöker sluta garva.

Lena kommer tillbaka med junior i famn och lägger honom i min. Han är yrvaken och fnyser. Ögonen är fortfarande kattunge. Hos mormor hade vi katt, siamesen Semiramis, tills hon blev sjuttio. Hon hade sina pillerburkar att hålla ordning på – och mig – "Det får räcka." Petrus kommer runt och lutar sig över min axel med kinden het mot min.

- Pappan? Vet han om?, frågar jag försiktigt.

Lena lägger huvudet på sned och ler ursäktande.
- Jag vill bara att han ska få allra bästa. Nån som gör lillen glad.

Jag ser honom framför mig: en rysk skogshuggartyp med stor kuk som bara tar henne, utan att fråga, rätt upp och ner med blonda manen fladdrande.

- Du är bäst, viskar Petrus och kysser mig på kinden.

Lena biter sig i läppen.

Jag suckar.
- Junior har rätt att veta vem hans far är. Egentligen.

- Med tiden, med tiden, säger hon och vaggar.

Jag iakttar henne men hon undviker mig.
- Jag har också rätt. Att veta.

Hon stönar och tar junior från mig och går.

Petrus kysser mig på kinden och klappar mig på magen.
- Jag gillar dem.

Jag tar mig okänsligt loss och dukar av.

Petrus tömmer det sista av vinet, rapar och klappar sig på magen.
- Ingen gör så god lasagne som du, Sven!

- Jag är ju bäst!, säger jag trött.

Han gäspar och sträcker på sig, sätter sig och iakttar när jag sköljer disken och packar maskinen, ett gammalt 80-talsskrälle.

Jag torkar händerna och sätter mig mitt emot. Han ser trött ut, men till och med då är han läcker.
- Varför håller vi på så här?

Han suckar och himlar med ögonen.

Jag sätter mig upp och ser in i hans varma, mörka ögon.
- Är jag idiot? Är jag det?

Petrus flinar och nickar.

Jag skrattar och sjunker ihop över ekbordet.

Petrus smeker mig på nacken med sina starka bagarhänder.
Han vet att jag älskar det.