Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Arvet – 21

21

Thors gnäll om slavläger har jag bättre förståelse för efter tre intensiva veckor i slutet av november och början av december.

Norrland och jag kom till gården i Dalarna kvällen innan kursstart. Umar heter han och visslade till när han hörde mitt namn Jaha! Ovanligt namn, men kul.

Skrattade sa jag Och vi ska jobba ihop!?

Han dunkade mig i ryggen Perfekt! Uno! Ettan, betyder det, som snuset. Jag är långlivad. Namnet betyder det, så räkna med mig.

Leende nävade jag honom försiktigt på hakan Så du är inte ens tvåan!

 

Vi snackade länge den kvällen i vårt gemensamma rum som påminde om ett billigt hotells. Medan jag tecknade åt Umar att fortsätta prata, la jag tystnande fingret över min mun och tog fram en halvt urdrucken flaska anCnoc.

Medan jag kommenterade hans berättelse om katastrofala dejtar hällde jag upp och berättade om Lisen, sonen Thor och hans pappa Lennart, och allt annat runt omkring utan att nämna AA eller låtsasföräldrarna.

Självklart hade vi öronen på oss, kanske ögonen också, men vi var coola båda två, som om det bara var vi två.

 

Uppställning 0600!

De kallade det Uppställning! och Umar och jag stod raka och nyduschade inför en trio män med uttryckslösa men vänliga ansikten. De var väl lika trötta som vi?

Han med mappen i hand, AB, sa lugnt Inget alkotest behövs. 20 centiliter klarar ni av, Uno och Umar. Jag såg ner på husets tofflor som stirrade gråa och trista tillbaka. Umar harklade sig försiktigt.

AC sa Först fystest! Blodprover och testcykel därefter! Frukost klockan 0730.

AD: Därefter vila och lunch. Eftermiddagen ägnas åt samtal under min ledning, enskilt och tillsammans.

 

Vi vägleddes av AB och AC till testcentret som var ett normalstort, trist rum med hörn för blodprover och mitt på golvet två testcyklar kopplade till avläsare för puls, andning och allt annat som var av intresse.

Infarterna satts på plats i armvecken och rör efter rör fylldes initialt med livets röda saft, och efter cykeltramp fylldes nya rör med ansträngt blod.

Under alla procedurer hade vi öron och ögon på oss, inte bara från AB och AC utan också från AI-genererad övervakning av kroppsrörelser och minspel. Intressant nog inte bara med fokus på var och en av oss, utan på om och hur vi reagerade tillsammans.

 

Umar och jag hade nästan en timme på oss innan lunch och tog en promenad i novembergrått Dalarna.

Galet! sa Umar och såg sig omkring i naturen som vilade.

Sådär brukar Thor också säga när han berättar om sina kval på gymnasiet!

Umar frustade och log Håll med om att det är galet! Vi är ett team! Han daskade mig i nacken Ett team!

Sjåpa dig inte! skrattade jag Jag kommer få bättre poäng på alla tester än du!

Umar ökade på stegen och skrattade högt och glatt Häng på nu gamle man!

Jag är sex år äldre och kan inte mäta mig med hans biffighet, men jag hängde på och vi vände glada tillbaka i lugn och ro med samtal om jakt och natur.

 

Buffé! Underbar lunch. Till omväxling testade jag kontinental medan Umar tog sin vanliga med fil, flingor och torkad frukt.

Eftermiddagen blev – ja, annorlunda.

 




Prosa (Roman) av Staffan Nilsson VIP
Läst 21 gånger
Publicerad 2026-06-15 21:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Staffan Nilsson
Staffan Nilsson VIP