Mulet och småkyligt och polisbilen stannar en bit framför mig på villagatan som jag promenerar på. En glad kvinna vevar ner rutan.
- Hej! Ute och går?

- Ja.
Jag tittar på klockan där jag står på den smala trottoaren efter att ha klivit upp från gatan.
- Så här långt i femtioen minuter. Det blir nog tjugo till.

- Gick du Gånggränd?
Kollegan, en äldre man med pondusmage kliver ut på andra sidan.

- Japp!

Hon harklar sig och ser besvärad ut.
- Pratade du med nån?

- Ja, det gjorde jag faktiskt.

- Ja, du förstår, han har ringt oss.

Jag skrattar till och rycker på axlarna.
- Kan tänka mig det!

Kollegan ler.
- Han sa att du anklagade honom för stöld.

Jag ler och skakar leende på huvudet och krånglar fram id-kortet från jensjackans bröstficka och korrigerar skärmmössan.
- Nej, nej, det gjorde jag inte.
Jag byter fot medan kollegan går tilbaka i bilen med mitt id-kort.
- Jag retades, men han får skylla sig själv. Han såg att jag närmade mig och ställde sig vid staketet och frågade "Bor du här?" Jag nekade såklart och han drog en historia om grannsamverkan mot inbrott. Och så sa han att det händer att typer, han sa faktiskt typer, rekognocerar för att komma tillbaka och stjäla.

- Sånt händer faktiskt.

- Ja, det kan jag tänka mig, men jag blev lite sur och såg att han höll på att lasta in kartonger och kassar i en bil på gareageuppfarten. Fan flög i mig så jag frågade "Hur går det för dig då?" Han blev helt ställd och sa att han bor här, det är hans villa. Och jag fortsatt retas och blinkade menande och sa "Självklart! Självklart! Lycka till!" Och så gick jag.

Hon lämnar tillbaka id-kortet.
- Hmm, jag förstår. Du förstår varför vi pratar med dig?

- Ja, förfan! Det är klart att ni ska göra ert jobb. Det är jag glad för.
Jag skrattar till.
- Nu blir ju historien ännu roligare eftersom han larmade. Men du och din kollega gör ju helt rätt! Det är jag glad för.

Hon ger mig ett stort leende och granskar min slitna jeanskostym och solkiga promenadsneakers.

- Jag gör en långpromenad två, tre gånger i veckan och går på lugna gator som den här. Och ser lika skum ut varje gång.

Hon skrattar och önskar mig en bra dag, vevar upp rutan och nyputsade bilen glider långsamt iväg.