20

Ja, jag ska vara rädd om mig.

Efter senaste besöket av den där tveksamme elektrikern, städade våra tekniker undan efter honom både på Bondegatan och på Alsnögatan.

Detaljerna känner jag inte till. Behöver inte det heller. Så har det varit hittills. Efter november – om vi blir godkända, Norrland och jag – ser det ut att bli mer jobb. Vi måste få tillgång till betydligt mer info om våra motståndare, deras organisation, resurser, mål, osv.

Norrland och jag har agerat hitmen, eller legoknektar, eller värre: seriemördare. Jag har alltid haft samtal efter mina missioner, som vi kallar dem, huvudsakligen om hur det var att döda och hur jag kände efteråt och om jag är beredd att göra det igen. Omdömet om mig är väl att jag ligger långt ner på skalan om empati och högt på skalan om effektivitet och den om kyla.

Jag gör vad som behövs, gör det bra. Alla passar inte för jobbet. Norrland och jag gör det. Vi är coola med varann som AA sa. Det förutsätter väl att vi inte saknar empati? Jag vill tro det. Eller är det så att Thor och jag kommer bra överens eftersom vi båda saknar empati? Resonemanget gör mig snurrig.

Helt säkert har Norrland och jag backat upp varandra och helt säkert kommer jag fortsätta med det. Det betyder väl att jag inte är helt störd, eller förstörd?

Thor bodde hos mig på novemberlovet med mer muskler och skarpare drag. Lisen var förbannad och grälade på Thor som cool sa Jag är 18!

Givetvis åt vi biff med potatisgratäng och rödvinssås och en flaska rött från New Zeeland. Givetvis var skolan ett slavläger med usel mat och Hur fan ska jag stå ut?!

Försiktigt sa jag Det går bra för dig har jag hört.

Han tog en biff till Ja, va fan kan man göra?! Mer potatisgratäng och sås och tömde flaskans sista slatt Mission Reserve. Kan bara jobba på! Kan bara det! Jobba på och jobba på! Han rynkade ögonbrynen och såg mig allvarligt i ögonen Vad kan man göra?!

Leende ryckte jag på axlarna Du gör helt rätt, Thor! och jag pekade på två jordgubbsbakelser till efterrätt. Thor nickade glatt och dukade undan efter att ha slukat sista krämiga resterna gratäng och serverade, berättade roat om allt galet han hade varit med om. Åter konstaterade jag att han trivs med livet och undrade vart allt det här kommer att föra honom.

Lovet blev lugnt. Thor sov mycket, åt mycket, spelade fotboll med en nätkompis från skolan och frågade försiktigt om vad jag hade gjort. Han fick en knäpp på örat Bara jobbat på som vanligt!

Frustande sa han efter att vi ätit lunch Bara konversation! Konversation! Har du haft trubbel med Lisen? Med farsan? Med idioterna? Idioterna var hans namn på låtsasföräldrarna Beata och Jonathan men jag försäkrade att de inte var trubbel, inte nån av dem.

Han iakttog mig och skakade på huvudet Ja, ja! Förlåt att jag frågar hur du mår!

Skrattande gav jag honom en knäpp på andra örat Jag mår bra! Särskilt kul att du vill bo här hos mig!

Fnysande log han och slog ner blicken Jag mår också bra här.

Kom nu Thor! Disken väntar!

Stönande reste han sig Jag har novemberlov!

Det är kul att göra saker tillsammans! sa jag leende.