Den nya nattsnön har fallit mjukt;

Som om Vinterns grepp vore okrossbart.


Väcker gryningens former,
alla dess frusna fåglar,

med tunga steg

och kvick blick.



Väntar här in Ljusets första smekningar

Väntar nästan ihjäl mig



Tänker i trots på gammal fagert rostad taggtråd, på att Höstens samlade löv åter ska blottas av Vårens varma kärlek, på att det dumt inåtvända missar det ljuvligaste i livet, på hur våra inre blickar nöter sönder obetydliga misstag, men mer sällan lär det oss något "tillräckligt".


Gör.