I centrum av trummans mörker hänger
tyger, tyger med fläckar som inte
försvinner.

Tyger som kom från solen
med färger som bar historier
om regn, sorg, motstånd.

I sömnen sitter en vit lapp
med den kalla instruktionen:
Tvättas varsamt
blek ej
stryk ej.

Handen väljer extra sköljning
och historien går ett varv till.
Det luktar metall i hela bostaden.

De insydda bördorna vägrar att lämna tyget.

Utanför fönstret hörs rävarnas skall:
Natten är ej längre er.
Lutandes mot glaset
observerar de
tysta, väntandes.