Jag önskar att allt var annorlunda.
Inte bättre.
Bara lättare att bära.

Jag önskar att min blick på världen
var mer ömtålig.
En blick så lätt att det inte kastar någon skugga.

Jag önskar att jag kunde glömma.
Men glömska är ingen gåva.
Det är bara frånvaro
utklädd till nåd.

Jag önskar att sorg och lidande inte fanns.
Men sorg är sanning.
Den enda som inte ljuger
om att något faktiskt betydde något.

Sorg är ett kvitto på liv.
Inte något man handlar med.
Inte något man kan sälja vidare
när det blir tungt.
Den kryper inte för makt,
den böjer sig inte för pengar.

Livet, tiden och sorgen
kan ta ifrån dig allt.
Råna dig.
Lämna dig tom.

Men ingen kan stjäla
det du upplevt.
Ingen kan ta dina minnen
om du inte själv ger upp dem.
Och ingen kan råna dig på din sorg.

Den är din.
Och just därför
är den omöjlig att förfalska.