jag är inte snäll mot mig själv

jag låtsas att jag är krävande
egentligen är jag noggrann med var det gör ont

jag hittar det som nästan fungerar
och förfinar det

inte direkt
långsamt

en tanke
ett ifrågasättande
en liten justering

snart är allt bevis
jag kallar det saklighet

bevis för att jag är fel
för mycket
för lite

jag säger att jag vill växa
men det är inte höjd jag söker

jag pressar tills det svartnar
kallar det disciplin

jag förnekar behov
kallar det styrka

jag sväljer längtan
kallar det mognad

det finns en punkt att stanna vid
jag ser den
jag går förbi

jag njuter av raset
och tänker
där
ja
där hör jag hemma

jag behöver ingen som trycker ner mig
jag gör det mer exakt själv

och jag vet vad jag gör

det är det fulaste

jag vet

och fortsätter