Förlorad vänskap,
utan några vänner alls.
Orden fastnade någonstans mellan oss,
missförstod varandra
och allt blev överlämnat
till tystnaden.

Jag står kvar här
ledsen och sårad,
med frågor som aldrig fick svar.
Trött i hjärtat,
trött i tankarna,
som om något inom mig gått sönder.

Ibland brinner ilskan till –
arg och förbannad
över allt som aldrig blev sagt,
över allt som gick förlorat
i ett ögonblick av missförstånd.

Men under ilskan finns sorgen,
och under sorgen finns minnet
av något som en gång var vänskap.

Och kanske, någonstans i tiden,
kommer såren bli tystare.
Men just nu
är det bara jag
och ekot av en vän
som inte längre finns kvar.