Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

plenum

Det stod där,
på glänt
vinkade in hela mig
rakt in i en värld
som slukade mig och
delade allt i celliknande fragment

kunde inte stå emot
eller ens förstå hur
sekundärt allt annat plötsligt blev

det fanns inga rätt
bara fel och orätt
bortom rättfärdigande och intelligens

finns inte en skrift som inte
förbannat
inte en mun som sagt något
annat än friskrivna förklaringar

ändå så står vi där
med luft och fuktighet
medan dropparna rinner
från våra ansikten

vi vet ju så väl

men just nu
spelar det ingen roll.




Prosa av Max Poisé VIP
Läst 62 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2026-03-25 10:07



Bookmark and Share


  AndLou VIP
Din text är en betraktelse över glappet mellan existentiell sanning och språklig förmåga. Trots att vi omger oss med förklaringsmodeller och "friskrivningar" för att tämja kaoset, återstår till slut bara den råa, kroppsliga närvaron. Det är en påminnelse om att vissa sanningar inte ska förstås, de ska bara bäras.
2026-03-26

  BenGust VIP
Vi vet sä väl, men ändå liksom fångade i ett maktlöshetens vakuum.
2026-03-25

  Dolcehalit VIP
Du har ett suggestivt språk, som drar med känslorna genom texten Snyggt!
2026-03-25

  sphinx VIP
En dikt om att dras in i något större än en själv och förlora kontrolen och inse att moral och förklaringar inte räcker
Ändå står man där i en värld som inte längre går att förstå...
2026-03-25

  Anya VIP
Intressant titel, ett sammanträde där alla berörda deltar.

Jag tycker det inledande ordet "det" är intressant också. Det är alltså ingen människa utan ett annat substantiv.....kanske sammanträdet???

Faller också för den snygga gestaltningen:
"ändå så står vi där
med luft och fuktighet
medan dropparna rinner
från våra ansikten"

Är det regn? Är det tårar?


2026-03-25
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé
Max Poisé VIP