jag drar handen över bröstet
letar efter en öppning
som tar ut mig
ur mig

trycker hårdare
som om något kan spricka
utan spår

metall mot metall
hans röst skär upp luften

ingen svarar
frågan ligger kvar
som något att kliva över

jag står still
för länge

kroppen väntar
på en order
som inte kommer

naglar mot huden
inte nog för att blöda
bara nog
för att känna kanten

jag tänker
att om jag trycker rätt
så öppnar det sig

inte blod
inte smärta

bara en utgång

men allt håller

allt håller

allt håller

jag öppnar munnen

inget kommer ut

ett steg bak
ett till

som att lämna en plats
utan att ha varit där

revbenen står kvar
stängda
lojala

jag slår mot bröstet

lyssnar

inget svarar

någon ropar
jag går dit

jag vet var dörren borde vara

jag vet exakt

och där tar det stopp