jag håller ihop
ett liv
som inte håller tätt

det läcker
i skarvarna
så jag trycker
håller
justerar
låtsas att det sitter

bär det
tills det tar form efter mig
fast det tar emot
i varje rörelse

det finns en version av mig
som ler
som svarar rätt
som stannar

jag använder henne

under tiden
drar något i mig
snett bakifrån
hela tiden
inte nog för att slita loss
bara nog för att störa riktningen

jag tappar ord
mitt i en mening
kroppen stänger
innan jag hinner öppna

jag vet redan
jag vill bara inte vara den som vet

det här räcker inte

ändå stannar jag

barnen
rummen
allt vi byggt
står kvar
som om det var tillräckligt

men det håller inte

det började som en förskjutning
nu är det tryck

övertryck
som i ett slutet rum
där luften inte försvinner
bara blir svårare att bära

jag trycker handen mot bröstet
som om något kan pressas tillbaka
känner kanten
naglar mot huden
precis innan det går hål

jag släpper inte

jag är kvar
men något saknas

jag är lojal
men inte sann

hur länge
innan något slutar svara

allt jag vill
allt jag måste
allt jag håller nere

trycket stiger
pulsen slår
luften tar emot

jag står kvar

men något i mig
har redan slutat rätta in sig

i sprickan
mellan det jag håller kvar
och det som rör sig ändå

är jag
blöt
smutsig
naken

jag håller fast
tills det brister

och det är inte det jag håller
som går sönder först