Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En sorglig vers om att vara sig själv utan smink, men ändå känna sig osynlig, fel och mindre värd i andras blickar.


Utan färg

De säger: “var naturlig, var ärlig, var fri,”
men utan färg försvinner jag inuti.
För när masken är borta och spegeln blir grå,
känns det som jag är fel, som ingen vill se på.

Jag vill bara duga, få finnas ändå,
men blicken mot mig känns för hård att förstå.
Och fast jag är jag, utan färg och glitter,
känns världen så vacker, medan jag sakta vittrar.




Bunden vers (Rim) av Danica VIP Ny medlem
Läst 19 gånger
Publicerad 2026-06-10 05:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Danica VIP Ny medlem