Den bland alltföt många människor gravt degenererade och själsfrånvarande kärlekslösheten i det skenheliga och egoistiska ultrasciencefictionsamhället. Personer som går omkring och sover, så även jag ibland, i ett slags normaliserat permanent accepterat undantagstillstånd. Man bränner ned sin villa men det hjälper inte och leder bara till att man blir ännu mer hatad och avskydd plus ordinerad 20 milligram zyprexa antipsykotikum på det helvetiska rättspsyk i Växjö så att man blir en zombie helt bäng i huvudet. Man vrider nacken av en cynisk och arrogant manlig skötare men det hjälper föga och man blir inspärrad och isolerad på den ökända och beryktande totalradikalt dehumaniserande specialpaviljongen där de riktigt tunga grabbarna förvaras. Jag bara ligger och fantiserar på soffan. Glassbilen som befinner sig alldeles i närheten. Sommaren som sjunger medan den dansant pågår och det absolut livsviktiga fotbolls-VM. Jag har blivit ordförande i De Apatiskas Riksförbund. Vi härliga individer träffas ibland och bara står katatoniskt och glor på varandra uppgivet, likgiltigt och fullständigt förslöat. Flera ledande politiker i regeringen och riksdagen är nöjda medlemmar. Visst är det skönt att vara viljelös och slippa ta ansvar sitt liv, barnen och jobbet. Man bryr sig inte helt enkelt. Man ids inte engagera sig. Man orkar inte ens förbanna den dag då man föddes. Sjukersättning. Man får varorna och maten hemkörda och går aldrig ut. Den förnumstiga, och nedlåtande kontrollfreak socialtjänsten som kommer för inspektion. Man låser in dem i källaren och man hamnar så småningom på häktet. Den psykiatriska läkaren här som döljer sin akut panikslagna räddhågsenhet bakom en sliskigt nedlåtande arrogans. Man överöser honom med kärlek och medkänsla. Nu fantiserar jag igen. Katterna Winston och Jussie njuter av sommaren och jag ser dem sällan. Jag sov dåligt inatt och känner mig lite flummigt groggy. Livet är ett ständigt krig mot de diaboliska andemakterna. Gud är på min sida så det är lugnt. Jag ska röka en cigarett. Argentina möter Österrike i fotbollen klockan 18 om två timmar och 25 minuter. Mitt hjärta slår, jag andas, ser, hör, och kan gå. Det är riktigt stort. Jordgubbarna ligger och väntar på att bli uppätna tillsammans med vaniljglass. Åtskilliga människor i det härliga och stolta välfärdssamhället Sverige är väldigt fattiga medan politikerna prioriterar viktigare problem. Samhället badar i ensamhet, psykisk ohälsa, och våld. Det urskillningslösa våldet som hämnd och en fantastisk njutning. Att ge sig fullt ut hän åt döden och kärleken.