Hur kan ni som politiker försvara ett system där det krävs upprepade grova brott innan livstids fängelse ens blir aktuellt? Vi talar om vålds- och sexualbrott – övergrepp som drabbar det mest skyddsvärda vi har: våra barn.

Det som väcker min vrede är inte bara brotten i sig, utan hur lagstiftningen signalerar att ett första övergrepp inte är tillräckligt för de allra strängaste konsekvenserna. Varför måste ett barn utsättas – och sedan kanske ytterligare ett – innan samhället agerar med full kraft?

Ordet “upprepade” hör inte hemma i denna typ av brott. Ett enda övergrepp är ett för mycket. Ett enda övergrepp förändrar ett barns liv för alltid.

Ni talar ofta om rättssäkerhet och gärningspersonens rättigheter. Men var finns barnens rättigheter i detta? Var finns deras rätt till trygghet, till upprättelse, till att slippa få sina liv sönderslagna?

Att skydda barn måste vara en absolut prioritet. Det kräver mod att ompröva lagar och sätta tydliga gränser. För vissa handlingar borde konsekvensen vara självklar redan första gången.

Stå upp för våra barn. Deras framtid får inte vänta på att ett brott ska bli “upprepat”.

© Angela Bohlin