Josef satt i sin flickvän Dagmars soffa och tittade på fotboll. Det gjorde han ofta, gärna med en kall öl i handen.

De hade nu varit ihop i drygt ett halvår och Josef tyckte att de hade det ganska trevligt. Sexet var bra och Dagmar lagade god mat. Först hade hon velat att även han skulle ägna sig åt matlagning ibland. Men efter att han försökt en gång ändrade hon sig. Han hade även lyckats få henne att ta hand om hans tvätt när han sa sig vara för trött för att tvätta, vilket hände ganska ofta.

Det enda riktigt dåliga var att hon ofta ville prata på djupet och även få med honom på skit som teater och balett. Men allt sådant hade han lyckats parera.

Matchen var spännande och spelades mellan AIK och Djurgården. Det förstnämnda laget hade fått en mardrömsstart sedan motståndarna tidigt gått upp i en tvåmålsledning. Dock lyckades AIK vända till 2-2. Sedan dömdes ett mål av AIK:s Kevin Filling bort, enligt Josef ett uppenbart felaktigt beslut. Därför skrek han rakt ut, åtföljt av en lång harang om hur värdelös domaren var. I tv:n protesterade även spelare, tränare och AIK-fans.

Dagmar, som stått i hallen och strukit några skjortor åt Josef, kom nu in i vardagsrummet och ställde sig framför tv:n. "Nu får det räcka!" utbrast hon. "Kan det där inte vänta lite?" sa Josef. "Fillings mål dömdes fel."

Detta gjorde Dagmar ännu mer upprörd: "Vad är det för jävla namn?! Man kan väl för fan inte heta Filling, det betyder ju kalsong!" Josef konstaterade att det var hursomhelst vad spelaren hette.

Dagmar fortsatte: "Och här sitter du som vanligt med din jävla öl och din jävla fotboll, medan jag står och stryker dina förbannade kläder!" Hennes kille försökte invända att hon ju sagt att hon var lite av en tradwife.

"Sagt och sagt! Det får ju finnas några jävla gränser! Och aldrig vill du prata eller dela mina intressen! Det enda du tänker på är sex, mat, öl och den förbannade sporten! Du är ju helt jävla själlös! Gå! Bara gå!"

Så det fick han göra. Han gick hem till sig. I sitt vardagsrum upptäckte han en märklig gestalt som hade horn, klövar och svans. "Du är ju Djävulen!" konstaterade Josef. "En gång var det en som sa 'men se på fan' när jag dök upp. Det tyckte jag var roligt", sa Djävulen och skrattade.

"Är du här för att jävlas?" undrade Josef, logiskt nog. Svaret blev: "Nej inte alls, jag är nämligen inte så jävlig som folk tror. Tvärtom så vill jag hjälpa dig." Den som fått oväntat besök undrade vad den hjälpen skulle vara.

Hin Håle berättade då att han visste att Josefs flickvän tyckte att han var själlös. Och han förklarade: "Det är mitt fel. När du var spädbarn stal jag nämligen din själ och det ångrar jag nu. Därför vill jag hjälpa dig."

"Man kan väl inte leva utan själ, heller!" invände Josef. "Du skulle bli förvånad över hur många som gör just det", sa Fan och log. Han lyfte upp en sportväska från golvet. "I den här väskan har jag några själar som jag köpt och som du kan prova. Hittar vi någon som passar så får du behålla den. Vad säger du om det?" Josef, som redan längtade efter Dagmars mjuka läppar, med mera, suckade och svarade: "Vi kan väl göra ett försök. Jag har knappast något att förlora."

Djävulen öppnade väskan och tog upp något som närmast liknade en manet. Sedan drog han upp Josefs tröja, öppnade upp bröstkorgen och tryckte in själen, för att därefter försluta öppningen igen. Den behornade förklarade att denna själ tillhört en riktig charmör och att kvinnor älskade sådana.

Med den charmiga själen inom sig gick Josef hem till Dagmar igen. Han kände vissa farhågor inför hur han skulle tas emot, men hon berättade direkt att Djävulen hälsat på och att han sagt att Josef nu skulle få en själ. Hon var villig att göra i alla fall några försök.

Och till en början gick det väldigt bra. Charmör-Josef kom ständigt med stora blomsterbuketter och dyra presenter. Han lovordade ofta Dagmars skönhet, intelligens och humor. Även hennes frisyr, sminkning, parfymval och klädsel prisades.

Dessvärre visade sig den nyinskaffade själen också vara odräglig och falsk. Vilket ledde till att Josef blev sur om han inte oftast fick vara i centrum. Dessutom flirtade han öppet med andra kvinnor, även när Dagmar var närvarande, för att sedan förneka det.

Något annat som också irriterade Dagmar var att han ständigt skröt om hur bra pojkvän han blivit och vilken underbar människa han nu var. Så till slut krävde hon att han skulle prova en ny själ. Charmör-själen fick Josef att protestera och beklaga sig. Han anklagade henne för att vara orättvis efter allt han gjort för henne, men till slut fick han ge upp och be Djävulen om en annan själ.

Denna gång erbjöd Satan en som tillhört en hund. Josef visste att Dagmar tyckte mycket om hundar och därför gav han det en chans. Men det visade sig bli ganska misslyckat.

Det första han gjorde, utrustad med en hunds själ, var att nosa Dagmar i skrevet, för att sedan jucka mot hennes ben. När han sedan ställde sig och pinkade mot en lyktstolpe fick hon nog och krävde ett nytt själsbyte.

Denna gång plockade Djävulen fram en själ som var rosa och doftade gott av parfym. "Detta är en kvinnas själ", förklarade han. "Vill du prova den? Eller är du en sådan där svag man som är livrädd för att uppfattas som ens det minsta kvinnlig?"

Josef bedyrade att för att få tillbaka Dagmar var han beredd att testa vad som helst. Därför monterade Fan den rosa själen i Josefs bröst. Vilket visade sig bli en succé.

Nu ville Josef mer än gärna prata om sina känslor och innersta tankar. Han blev också mer uppmärksam på Dagmars stämningslägen och behov. Och att de skulle göra så mycket som möjligt tillsammans var nu självklart. Till exempel gå på utställningar, teater, performance, balett och klassiska konserter. Han bytte till och med ut ölen mot rosévin.

Dagmar var så nöjd att de flyttade ihop. Och sedan levde de väldigt lyckliga, väldigt länge.