Huset är så tyst nu när jag är ensam.
Dammsugaren surar i hörnskåpet,
Dess påse slapp som en stoppad lunga,
Dess mun leendes mot golvet,
Kanske åt mitt slarviga liv, min ungdoms hundliv.

Jag har levt så här länge nog,
Men när min kvinna dog, gick hennes själ
In i den där dammsugaren, och jag kan inte ta
Att se påsen svälla upp som en havande mage,
För att äta dammet och yllemössen, och börja yla.

För det finns gammal smuts överallt här.
Hon brukade krypa för mig, i hörnet och under trappan.
Jag vet nu hur billigt livet är som smuts
Och fortfarande hänger hennes hungriga, arga hjärta
Fast i hörnet och ylar, bitandes i luften.