Välsignelsen i denna medvetna flykt
Från smärtan, som är obesvarad,
Fyller sinnet med en alltför tidig död.

O mitt hjärtas Sion,
Kärlekens mjölk, var välvillig nu!
Jag kommer inte med avsikt att vara din herre,
Eller att kontraktera din flykts imperium,
Men liksom det långa ögat
Håller den snurrande fågeln
Innesluten i synens omkrets,
Och ändå är fågeln oändligt fri
Att doppa sin näbb i den tunnaste luften,
Så står jag.

Jag är inte det mörka ödet
Som kan färga tiden
Eller cirkla över ett halvklot.
Varelser som i sitt blod
Bär maligna influenser, satta för att hålla
Fröjden från kärleken
Och de ensamma från de stolta,
Förstör sig själva i sitt förvärv.

Om jag i min sömn hittar
Apan, ormen och räven
Instängda med min själ i lyckans fulla säck,
Tämjer jag dem med mitt sinne
Och lär mitt sinne
Att älska dess tanklösa ingivelser.