jag såg honom i korridoren
han hälsade på de flesta, log, skrattade, kramades
med alla sina vänner

svartsjukan bubblade inom mig
jag fick ju ingen kram
han och jag som nästan hade det..
men nu ser han inte ens åt mitt håll

jag söker ögonkontakt - han tittar upp i taket
ilskan tar över efter svartsjukan
titta på mig då!!
jag behöver ju dig!!

ett högt hej från mig hans blick flackar ett svagt mummel till svar

min färd genom korridoren fortsätter jag pratar om förra lektionen skrattar med mina vänner
- trots att allt jag i det tillfället vill är att skrikande springa fram och smälla till honom

ingen märker att jag börjar ryka - jag är ju en så bra skådis
men så mjuknar jag, precis i tid.
det är ju inte hans fel att han är rädd för mig, det var ju jag som inte visade vad jag ville
Fast lite bitter är jag ändå när min färd genom korridoren fortsätter.