När gryningen sakta kommer

Mödosamt

Krypande

Dömd att för evigt

fullgöra sina plikter

Står vi där

och tar den för given

och när ljuset spräcker

horisonten

för att värma upp

den nya dagen

Ser vi den knappt

för vi tittar på klockan

Och när molnen

bär guldkant

inramad med turkost

och rosa

för att fröjda oss

Stressar vi livet

ur oss

och undrar varför

vi är så olyckliga 

När marken värms upp

och daggen börja avdunsta

och luften doftar

våtmark och dimma

Förbannar vi dagen

Speciellt måndagarna

som innebär

5 dagars yrsel

och magkatarr

över allt man borde

hinna med 

Och när dagen

går mot sitt slut

och i en sista suck

tar farväl av oss

Stannar vi plötsligt

till en sekund

och en sorg vi ej förstår

sköljer över oss

Och vi får en känsla av att

något gått förlorat

Trots all noggran planering

Har vi missat något

En del försöker ta reda

på vad

Gör du? 

Medan andra aldrig

kommer att förstå

att det var

Deras Dag