det ruggiga och slitna
har flytt
på oändlig landsväg
genom mitt hjärta av
grus
med en sträng grönt frodigt gräs
i mitten

Kan du se vad det sköna döljer
för omvärlden
för dej

Betraktat på avstånd
är jag bara en illusion
en tanke
en dröm
och en längtan

Delar du på stråna
får du se sanningen

Vad är det du vill se
undrar jag

och vägen slingrar sej
krokar sej
och försvinner
bakom nästa krön

om du står stilla
och inte går till dess ände