Som ett vakuum
helt tyst
som ett lock för öronen

helt stilla
som en frusen bild
utan skuggor
utan ljus

jag har vilat där nu ett tag

Efter en häftig inandning
som fyllde mina lungor
mitt hjärta
och mina celler
med syre

la jag mej tillrätta

I den där magiska pausen
som bildas
mitt i mellan in och utandning

Skönt
lugnt
glädjefyllt
tillitsfullt
och tryggt

Nu

börjar syret ta slut
och mina lungor börjar darra

mitt hjärta slog igång verkligheten
med ett mjukt men kraftfullt förstaslag
mot bröstkorgen

Syret börjar ryckigt söka sej fram
i oändliga banor
spastiskt svarar musklerna

jag vill inte andas ut
inte än

Men att hålla andan längre nu
smärtar mer än det bedövar

Så kom en annan verklighet
än den jag levt i
och slog näven rakt i ryggen på mej

och jag kastades framåt
medan all luft trycktes upp och ut ur strupen på mej

jag har ett val nu
Nu när jag nått ytterligheten på andra sidan

jag kan ligga kvar och pressa handen över mun och näsa
förhindra syret från att fortsätta sin vansinnesfärd
i mina stela kärl

eller våga dra in den nya luften
som bildades runt mej
medan jag vilade i mellanrummet



om jag bara mindes hur....