inte än
Som ett vakuum
helt tyst
som ett lock för öronen
helt stilla
som en frusen bild
utan skuggor
utan ljus
jag har vilat där nu ett tag
Efter en häftig inandning
som fyllde mina lungor
mitt hjärta
och mina celler
med syre
la jag mej tillrätta
I den där magiska pausen
som bildas
mitt i mellan in och utandning
Skönt
lugnt
glädjefyllt
tillitsfullt
och tryggt
Nu
börjar syret ta slut
och mina lungor börjar darra
mitt hjärta slog igång verkligheten
med ett mjukt men kraftfullt förstaslag
mot bröstkorgen
Syret börjar ryckigt söka sej fram
i oändliga banor
spastiskt svarar musklerna
jag vill inte andas ut
inte än
Men att hålla andan längre nu
smärtar mer än det bedövar
Så kom en annan verklighet
än den jag levt i
och slog näven rakt i ryggen på mej
och jag kastades framåt
medan all luft trycktes upp och ut ur strupen på mej
jag har ett val nu
Nu när jag nått ytterligheten på andra sidan
jag kan ligga kvar och pressa handen över mun och näsa
förhindra syret från att fortsätta sin vansinnesfärd
i mina stela kärl
eller våga dra in den nya luften
som bildades runt mej
medan jag vilade i mellanrummet
om jag bara mindes hur....