Fjädern
I tystnad och stillhet
i månljusets sken
gick jag och tänkte på dej
Letade känslan av glädje
och fann den
någonstans djupt inne i mej
Vilsen och ynklig
har jag varit en tid
så som du övergav mej
samtidigt vemodigt tacksam
för den tid
jag fick här tillsammans med dej
Månljuset renar
skänker frid i min tanke
och låter allt sjunka till ro
sätter mej ner
vid den sten där du fann mej
då jag förlorat min tro
Då smärtan var större
än det vi delat
så gav du tillbaka ett minne
Jag ler brett åt det
sträcker ut mina händer
som låter nått fångas från vinden
En fjäder i natten
som skimrar i silver
då månen belyser den ovanifrån
Jag letar mot stjärnor
efter vingslag som kan
leda mej till var den kom ifrån
Men allting är tyst
bara bilden av dej
träder fram och får mej att förstå
Att är man en ängel
som vill säga hej
tar man till alla knep som man får