Om förlåtelsen inte fanns med på boardinglistan- får man utvisa den då?
Har arrogansen rätt att tala i mitt ställe, om så även med tolk?
När ansökte okänsligheten om att få visum till mitt inre?
Hur skulle det se ut om skräcken beslutar vart rädslan får bo?
Och när är det oartigt av sårbarheten att tacka nej till fler övergrepp?

När gavs din vrede asyl i min boning?

Och när sedan alla övertramp klivit av banan och satt sig på insiktens läktare - måste jag då försonas med dessa känslors annorlunda kultur?