Jo då, han minns

och jag påminns på andra sidan frukostbordet

(eller var det jordklotet?)

hur han i sin identitetslösa dressmanaura

kan betrakta rosa elitserielistor

och breda en välrostad toast med fruset smör

utan smulor på hotellets vitstärkta linneduk

och av ögonbrynen att döma bekymra sig

över sportjournalisters omdömeslösa analyser

samtidigt som hans tår letade sig in

under mina trosor