När Dagen börjar om
och gryningsljuset strilar
Jag ser mej om
drar efter andan
Hör tystnaden som vilar

I daggens doft förnimmer jag
en närhet ljus, till Dej
och blundar jag en liten stund
Kan du då känna mej?

Vid slutet av vår resa
då vet vi vart vi nått
Vad vi delat, vad vi tog
Vad vi gav och det vi fått

Vid slutet av vår väg
vill vi känna endast Ett
Att vi gav kristallklar kärlek
och levde sanningsfullt och rätt

Jag har vilat i din famn
Du har torkat mina kinder
Gett mej hopp
och hållt min hand
Och lett mej genom svåra hinder

Vi har vänt och vi har vridigt
på alla tänkbara begrepp
Skrattat högt och gott åt Saken
om att allt krokigt ändå kan bli rätt

Mitt hjärta sjunger Kärlek
Ljusets tro och Själens längtan
Saknaden är stor Elisa
men värre är nog väntan

För jag vet ju att vi ses
så småningom, min vän
Och då har vi många koppar kaffe
som vi ska ta igen


//Till Din Frihet
Mija